Igår skjutsade Theo in mig till fina fina Elin. Bästa Elin. Elin på mitt jobb. Elin på H&M. Min Elin.
Efter massa prat, mys och fruktsallad med kesella och couscous var det kanske läggdags. Men icke. Inte förrän efter 03-hugget någon gång. Det är så fint med människor som Elin. Typiskt såndär vän som man brukar säga att man inte träffar för ofta men när man än gör det så känns det minst lika bra som sist man sågs. Har alltid kunnat prata med den tjejen om allt. Mina djupaste, djupaste hemlisar. Som bara hon och en enstaka människa till kan veta.