De senaste dagarna har fugan Emelie och jag spenderat mer eller mindre i min bästa soffa. Inte rört oss mer än nödvändigt vilket (tro det eller ej) också varit jävligt tråkigt. Vaknat där, spenderat dagarna där, somnat där och sovit kvar där. Ja, det låter ju, som ni hör inte så jättekul..
Idag ställde vi dock till med stök! Tvättat, handlat mat, lagat mat, åkt till stan för ett x-antal ärenden, halkat ur bilen, agerat taxi med mera. Äntligen lite liv igen.

Vad som för mig känns as jobbigt nu är att jag ska sova själv för första gången på närmre 2 veckor. PANIK. Asjobbigt. Emelie har sovit här varje natt - tills idag, nu. Ingen ersättare, ingenting. Känner mig klarvaken. Vad gör man?